En form av kommunikation

Av Josefin Andersson & Emelie Linde

Syftet med följande arbete är att beskriva användningen av TAKK utifrån pedagogens arbetssätt och erfarenheter. TAKK är ett hjälpmedel som används som stöd i kommunikation och utförs genom att skapa tecken med händerna. I följande studie utforskar vi om TAKK påverkar det kommunikativa samspelet i verksamheten.
Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om TAKK med hjälp av kvalitativa intervjuer. Vi har utgått ifrån tre frågor för att vidare undersöka vår studie. En fråga är hur den intervjuade pedagogen på en förskola uppfattar värdet av TAKK i verksamheten. En annan fråga undersöker TAKK som ett utvecklande hjälpmedel för barn med språksvårigheter. Den tredje frågan tar reda på hur pedagogen upplever hur TAKK bidrar till samspel mellan pedagog och barn samt barn och barn. Vi har utgått från ett sociokulturellt perspektiv i vår studie. Sammanfattningsvis pekar resultatet på att TAKK förbättrar språkutvecklingen och samspelet i verksamheten, främst mellan pedagog och barn. Trots den positiva effekten av TAKK använder inte barn tecken för att kommunicera med varandra, utan det är pedagogen som tar initiativ. Studiens slutsats är att TAKK enbart används när en pedagog tar initiativ. Det framkommer att barnen inte använder det som ett kommunikativt redskap mellan varandra.

Länk till uppsatsen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s