Hallen som ett gränsland i förskolan

Av Caroline Jansson & Anna Sjöström

Syftet med denna studie har varit att titta på hallens fysiska miljö i en barngrupp med ett till treåringar, samt dialogen mellan barn och pedagogerna i hallmiljön. Vi har tittat på två olika förskolor i samma kommun och i samma åldersgrupp. Hallens miljö är inte alltid utformad efter barnen och deras behov. Dialogen bör fokusera på att hjälpa barnen i deras utveckling av självkompetens i enlighet med Sterns utvecklingspsykologiska teori gällande det kompetenta barnet och Vygotskijs sociokulturella teori. Vi har använt oss av deltagande observationer genom filminspelning och etnografiska studier för att synliggöra dialogerna och den pedagogiska miljöns inverkan på barnens självkompetens i hallen som ett gränsland. Vi har sett att dialogernas betydelse för en ökad självkompetens hos barnen är den viktigaste aspekten att ta tillvara på. När vi talar om dialoger, så syftar vi på dialogerna som sker mellan barn och pedagog, men även mellan pedagoger och föräldrar. För att barnen ska ges bäst möjliga förutsättning till en ökad självkompetens behövs tillit och lyhördhet för barnens erfarenheter, samt att ge barnen tid för att få uttrycka dessa, att våga släppa på kontrollen som vuxen och inta ett barnperspektiv.

Länk till uppsatsen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s