”Det är nog inget vi pratar om, men det finns där”

Av Emmy Andersson & Johanna Blomquist

Syftet med studien var att undersöka hur svenska förskollärare tänker kring och arbetar med beröring mellan vuxna och barn i förskolan. Uppsatsens problem bottnar i ett spänningsfält mellan beröringens positiva effekter för människans välmående och relationer, omsorgens idag lägre status i relation till lärandet och det riskperspektiv som finns gällande beröring internationellt sett. Den teoretiska referensramen består av beröring ur ett biologiskt perspektiv- närhetsmodellen, ur ett psykologiskt perspektiv- anknytningsteorin samt ur ett filosofiskt perspektiv- omsorgsetiken. Studien är kvalitativ med intervjuer som metod. Underlaget grundar sig på intervjuer med fem förskollärare. Då vi även var intresserade av att undersöka förändringar över tid, har fyra av de fem intervjupersonerna 36 års arbetslivserfarenhet eller mer. Resultatet av studien visar att beröring finns med som ett naturligt inslag i intervjupersonernas yrkesutövning och att man svarar på barnens behov av beröring i enlighet med omsorgsetikens tanke om den naturliga omsorgen. Resultatet visar att beröring generellt sett inte är något man pratar specifikt kring samt att det saknas kunskap härom. Vidare visar studien på samband mellan utbildning kring beröring och ökat metodiskt arbete i praktiken. Ytterligare ett resultat visar att riskperspektivet inte verkar förekomma i alls samma utsträckning hos de förskollärare vi intervjuat som i de anglosaxiska länder där “no-touch”-zoner utvecklats på vissa håll.

Länk till uppsatsen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s