”Det är ingen envägskommunikation”

Av Kajsa Lindeberg & My Rosén

Vårt examensarbete riktar in sig på hur kommunikationen kommer till uttryck mellan förskollärare och barn i samlingen. Arbetet belyser även hur förskollärare arbetar för att främja barns kommunikativa färdigheter. Studien har ägt rum på en förskola på landsbygden, där fem förskollärare har intervjuats och fyra samlingar observerats. En kvalitativ metod med etnografisk utgångspunkt har varit grunden för vårt arbete. Syftet med studien är att undersöka hur kommunikationen mellan barn och förskollärare kan hjälpa barnen i deras utveckling och lärande. Ett sociokulturellt perspektiv har legat som bas för att kunna analysera empirin. Resultatet i studien visar att förskollärarnas närvaro i samlingen speglar hur kommunikationen kommer till uttryck. Närvaron blir av betydelse för barnens möjligheter för att ett samspel ska ske och medverkan i samlingen bli möjlig. Resultatet visar även att förskollärarna i vår undersökning anser att det finns olika kriterier som är viktiga för barns kommunikativa färdigheter. Det kan till exempel innebära att arbeta med både verbala och ickeverbala kommunikationssätt, men dessa kriterier återspeglas inte alltid i samlingssituationer.

Länk till uppsatsen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s